Stefan Malmberg

Luftvägsinfektioner – diagnostik, behandling och komplikationer

Luftvägsinfektioner är en vanlig anledning att uppsöka primärvården. Antibiotikabehandling bör undvikas vid självläkande och ofarliga infektioner med tanke på det växande resistensproblematiken. Samtidigt är det viktigt att identifiera livshotande tillstånd som kan presentera sig med ont i halsen eller hosta.

Luftvägsinfektioner med symtom som ont i halsen eller hosta är bland de vanligaste anledningarna att uppsöka läkare i primärvården. I denna patientgrupp finns en stor andel självläkande och ofarliga infektioner. Att i sådana fall undvika onödig antibiotikaanvändning är viktigt med tanke på den växande resistensproblematiken. Samtidigt finns allvarliga och potentiellt livshotande tillstånd som kan presentera sig med ont i halsen eller hosta som tidigt symptom. Exempel på sådana allvarliga infektioner är Lemierres syndrom och lunginflammation (pneumoni).

Första delarbetet syftar till att klarlägga Fusobacterium necrophorums roll som patogen vid till synes okomplicerad faryngotonsillit.

Andra delarbetet syftar till att utveckla en ASP (Antimicrobial Stewardship Program) för faryngotonsillit och utvärdera om denna intervention kan öka följsamheten till riktlinjer för diagnostik och behandling av faryngotonsillit i primärvård.

Det tredje delarbetet syftar till att kartlägga distriktsläkares uppfattning om relevansen av att påvisa olika bakterier hos patienter som söker för ont i halsen.

I det fjärde delarbetet utvärderas en ny metod för snabb och kontaktfri mätning av fyra vitalparametrar som är relevanta vid bedömning av allvarlighetsgrad och prognos vid infektionssjukdom (puls, syrgasmättnad i blodet, andningsfrekvens och blodtryck).

Första delarbetet är en systematisk litteraturöversikt med meta-analys avseende

Fusobacterium necrophorum med syfte att klarlägga dess roll som patogen vid till synes okomplicerad faryngotonsillit.

I det andra projektet utvärderas en nyutvecklad antibiotic stewardship program (ASP) avseende faryngotonsillit. Metoden är en randomiserad kontrollerad interventionsstudie där vårdcentraler randomiseras till att genomgå en nyutvecklad ASP avseende faryngotonsillit eller inte. Interventionen innefattar läkare och sjuksköterskor och innehåller reflekterande möten kring riktlinjer, patientfall och identifiering av lokala förbättringsmöjligheter. Följsamheten till de lokala riktlinjerna mäts 6 månader innan och efter implementationen av ASP.

Det tredje projektet är en tvärsnittsstudie i form av en enkät som undersöker sambandet mellan olika lokala riktlinjer i fem länder (Australien, Tyskland, Sverige, Storbritannien och USA) och deras respektive läkares uppfattning när det gäller lämplig handläggning för patienter som söker primärvården med ont i halsen.

Första projektet: En systematisk granskning och sammanställning av det aktuella evidensläget när det gäller FN vid faryngotonsillit blir relevant vid utformning av kliniska riktlinjer avseende handläggning, framför allt vid förlopp som avviker från förväntat.

Andra projektet: Om studien visar att denna ASP leder till ökad följsamheten till riktlinjer vid faryngotonsillit skulle implementering av denna ASP kunna leda till en mer rationell användning av antibiotika.

Tredje projektet: Det är värdefullt att kartlägga hur läkare uppfattar lämplig handläggning i relation till lokala riktlinjer för handläggning av patienter med halsont och hur detta styr val av behandling, och att därigenom skapa underlag för att bättre förstå framtida utbildningsmässiga utmaningar.

Fjärde projektet: Studien förväntas visa om den nya metoden för snabb och kontaktfri mätning av vitalparametrar är tillförlitlig, vilket i så fall kan ge ett bra beslutsunderlag för bedömning av prioritet, allvarlighetsgrad och prognos vid infektion.

I det fjärde projektet görs en metodjämförelse för att jämföra en ny kontaktfri metod, för mätning av vitalparametrar, med korresponderande referensmetoder hos ett urval av friska frivilliga.

Göteborgs universitet
Huvudhandledare