Miriam Pikkemaats forskning

Miriam disputerade 2018

Prognosen vid diabetes typ 2. Några biokemiska markörers betydelse för metabola rubbningar och hjärtkärlkomplikationer

Bakgrund
Prevalensen av diabetes mellitus typ 2 har ökat under de senaste årtiondena. Detta förmodas leda till ett ökande antal mikro- och makrovaskulära komplikationer vilka kräver allt större resurser i sjukvården. Fortfarande är det ofullständigt känt vilka diabetespatienter har högst risk att drabbas av komplikationer och vilken roll biokemiska riskmarkörer spelar.

C-peptid, cystatin C och kreatinin används för att följa insulinproduktion och njurfunktion.  Ett fragment av antidiuretiskt hormon, copeptin, har visats vara associeradmed fetma och lipidstörningar ochmed risk för kardiovaskulära komplikationer hos patienter med diabetes typ 2.Neurotensin, ett aptitkontrollerande hormon, är kopplat till diabetesutveckling och kardiovaskulär sjukdom.

Dessa markörers användbarhet för prediktion av risk för komplikationer vid nydebuterad diabetes har dock inte studerats.

Metod 
1258 patienter med nydiagnostiserad diabetes registrerades i Skaraborgs Diabetes Register (SDR) 1996-1998. Blodprover på alla patienter under 65 år (n=476) sparades i en biobank. Återundersökningar gjordes 1999-2001, n=442 och 2007-2010, n=223.  Kreatinin, Cystatin-C, C-peptid, CRP, Copeptin och Neurotensin kommer att analyseras och kopplas till uppgifter om mikro- och makrovaskulära komplikationer från Patientregistret, Dödsorsaksregistret och lokala data från retinopatiscreening.

Relevansen av projektet 
Målet är att identifiera högriskdiabetiker redan vid diagnos för att följa upp dessa extra noggrant. Att undvika komplikationer eller tidig upptäcka dessa kan leda till minskat lidande för patienten, färre besök och interventioner inom sjukvården och minskad förbrukning av resurser. Samtidigt skulle kontroller av diabetespatienter med låg risk kunna genomföras glesare än i nuläget.

Huvudhandledare:
Docent Kristina Bengtsson Boström