Maria Fragkou Dragkas forskning

Bakgrund
Hudcancer är den cancerform som ökar mest i Sverige, liksom i många andra länder. Ökande andel äldre i befolkningen är en delorsak till detta, men huvudorsaken bedöms ha att göra med våra solvanor, i form av ökad solexponering. I och med den stegrande incidensen av olika typer av hudcancer ökar också belastningen på hälso- och sjukvården, inte minst ifråga om att bedöma de olika hudförändringar som patienter söker för, både i primärvård och på hudmottagningar, en utveckling där ökningen av antalet patienter i behov av bedömning inte står i proportion till antalet bedömande läkare (som har varit förhållandevis oförändrat). Detsamma gäller antalet exciderade hudförändringar respektive hudstansbiopsier och tillgången på undersökande patologer. Följaktligen finns ett stort behov av åtgärder för att förbättra och effektivisera omhändertagandet och diagnostiken av misstänkta hudtumörer. Det kan dels handla om att på ett bättre identifiera individer med förhöjd hudcancerrisk, dels att hitta diagnostiska tillvägagångssätt eller metoder för att förbättra träffsäkerheten så att ett så optimerat urval av patienter som möjligt remitteras vidare från primärvård till hudspecialist, och att excision eller hudbiopsi görs utifrån så adekvata misstankegrunder som möjligt.

Övergripande syfte
Att undersöka strategier för riskkategorisering och tidig diagnostik vid misstänkt hudcancer, utifrån målsättning att förbättra hudcancerprognosen.

Delsyften/delstudier – Material och metod

Delstudie 1:Syftar till att undersöka hur olika risknivåer (låg/medel/hög) i fråga om solexponering, baserat på poängutfallet i enkätinstrumentet SEPI korrelerar med olika typer av beteenden i solen, vilka riskbeteenden som dominerar, och med vilken samstämmighet de aktuella risknivåerna återspeglar ett motsvarande riskabelt beteende i solen.  Studien baseras på ett redan insamlat enkätmaterial innefattande 443 deltagare, samtliga studenter vid olika universitetsutbildningar, som förutom SEPI också fått skatta sin hudtyp och attityder gentemot solning .

Delstudie 2:Syftar till att i primärvård och på hudläkarmottagning undersöka det diagnostiska värdet av NIRIMP ifråga om att skilja mellan elakartade och ofarliga hudtumörer, som ett tillägg till den kliniska bedömningen av läkare. Studien kommer att genomföras på tre vårdcentraler i Östergötland och på tre hudmottagningar i Sydsverige (Linköping, Jönköping och Göteborg), genom konsekutiv inkludering under 1 år, av patienter som söker/remitteras för bedömning av hudförändringar, och där undersökande läkare inte enbart genom den kliniska bedömningen säkert kan avgöra om förändringen är benign eller malign.

Delstudie 3:Syftar till att undersöka proportionerna av maligna respektive benigna utfall på exciderade hudförändringar och hudbiopsier, i primärvård jämfört med på hudklinik, och om det utifrån olika karakteristika hos berörda lesioner går att identifiera möjliga associationer mellan dessa och ett malignt utfall. Studien baseras på inkomna, handlagda remisser till Patologkliniken i Linköping, och den information som finns i remisstext och i PAD-utlåtandet, såsom storlek, tumörtyp, lokalisation, morfologiska fynd som föranlett excision/biopsi och samt viktiga histologiska fynd såsom tumördjup, invasionsgrad m m.

Delstudie 4:Lämnas öppet för frågeställningar som kan tänkas dyka upp utifrån resultaten av de föregående delarbetena.

Betydelse: Förbättrade urvalskriterier för excision, PAD och remiss till hudläkare kan bidra till att minska antalet ”onödiga” excsioner/remisser, och därmed minska belastningen på berörda sjukvårdsinstanser, öka tillgängligheten för de med faktisk hudcancer, förbättra förutsättningarna för tidig hudcancerupptäckt och därav också sjukdomsprognosen, samt minska onödigt lidande för de utan malignitet genom undvikande av onödiga excisioner.