Elzbieta Kaszubas forskning

Diagnos av kronisk hjärtsvikt i primärvården - möjligheter av att använda impedans kardiografi

Bakgrund
Kronisk hjärtsvikt är ett komplext syndrom kännetecknat av en lång period av subkliniska symtom, progredierande förlopp samt en ökande prevalens. En tidigt ställd diagnos är avgörande för att i rätt tid inleda lämplig behandling, förbättra livskvalitet och öka överlevnad. Diagnosen kronisk hjärtsvikt ställs ofta kliniskt i primärvården utan ekokardiografi. Detta medför risk för både under- och överdiagnostik. Impedanskardiografi (ICG) är en icke invasiv metod som mäter ett flertal hemodynamiska parametrar på basen av elektrisk impedans i bröstkorgen.

Syfte
Att studera utredningsgången som används i primärvården för att ställa diagnosen hjärtsvikt samt möjligheten att använda ICG som diagnostisk metod i primärvården.

Metod
1. I en prevalensstudie som genomfördes på två vårdcentraler undersöktes 75 patienter med diagnosen KOL avseende förekomsten av hjärtsvikt enligt ett beslutsträd som rekommenderas av European Society of Cardiology.
2. I en tvärsnittsstudie inkluderades 39 patienter med diagnosen kronisk hjärtsvikt. Samtliga patienter undersöktes med ekokardiografi och ICG. Syftet är att undersöka korrelation mellan ICG variabler och bedöming av vänsterkammarfunktion med ekokardiografi.
3. En tvärsnittsstudie som undersöker korrelation mellan parametrar som mäts av ICG och magnetresonanstomografi.
4. En prediktiv studie som undersöker om ICG variabler kan användas för bedömning av risk för inläggning och död hos patienter med kronisk hjärtsvikt.

Förväntat resultat
Att kunna validera användbarheten av ICG som undersökningsmetod i primärvården.

 

Läs Elzbietas artiklar:
Comparing impedance cardiography and echocardiography in the assessment of reduced left ventricular systolic function

Using NT-proBNP to Detect Chronic Heart Failure in Elderly Patients with Chronic Obstructive Pulmonary Disease